I det svenska politiska landskapet har en ny storm väckts. Den väcker tankar om missförtroende förklaring av sittande regering där det tydligt har uppstått fallande trovärdighet när sittande regering har hanterat Israel Palestina frågan på en kontorversiellt sätt. I hjärtat av denna storm finns statsminister Ulf Kristersson, utrikesminister Tobias Billström och Moderata-politikerkollegan Hanif Bali. Denna artikel ämnar granska de komplexa händelserna och uttalandena som utspelat sig i kölvattnet av Kristerssons nyligen genomförda besök i Göteborg, och den efterföljande turbulensen som har skakat den svenska politiska arenan där hykleri är ordet som skanderar sveriges gator.
Göteborgsbesöket som Tände Gnistan
Det var under ett offentligt framträdande i Göteborg som statsminister Kristersson råkade ut för en allvarlig felsägning – han nämnde “Israels rätt till folkmord” istället för att uttrycka landets rätt till självförsvar. Denna felsägning har inte bara fått stor uppmärksamhet utan även blivit bränsle för en bredare debatt om Sveriges ställning i den israeliska-palestinska konflikten då den visar på den tydliga kunskapen från regeringen att deras ställningstagande anses som hykleri och att man vet att ISrael fördöms över hela världen till den utsträckning att deras agerande varken är proporneligt och enligt rätten att försvara sig utan snarare ett tydligt folkmord enlligt alla lagliga experter på mänskligarättigheter.
- https://www.expressen.se/nyheter/sverige/ulf-kristersson-avbruten-av-demonstranter-svaret/
- https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/stokigt-nar-statsminister-ulf-kristersson-hade-fragestund-pa-pustervik-i-goteborg–39d3ur
Utrikesminister Billströms svarade på frågan om varför man inte röstade om eldupphör och istället svarade att Israels handlingar som “proportionerliga” har ytterligare komplicerat situationen. Dessa ord har väckt frågor om den svenska regeringens syn på internationella konflikter och dess inställning till mänskliga rättigheter och folkrätt. Det är tydligt att regeringen tagit Israels sida.
Den 28e oktober anslöts ett avtal mellan försvarsmakten och Israeliska vapen tillverkaren Elbeit Systems, där Elbeit skulle leverera krigsmatriell teknologi till Sverige värt 1.7 miljarder skattefinansierade kronor. Mitt under Israels nu ifrågasatta bombattacker mot Gaza. Här kan Försvarsmakten och Regeringen ifrågesättas kring sin trovärdighet och bör avbryta avtalet med ett krigsförande och okuperande land. Detta strider mot alla krigsetiska lagar där Sverige tidigare varit starkt pådrivande i andra konflikter men inte denna.
Samtidigt i rådande NATO ansökan så kan Regireringens ställningstagande endast översättas som att NATO sätter den politik som Sverige skall föra som eventuellt NATO land. Ett tydligt scenario hur Sveriges värderingar styrs av utländska makter. Något Sverige alltid kunnat stå emot men inte längre.
I centrum av händelserna står Bachar Garar, viceordförande för European Palestinian Youth Union, som öppet konfronterade statsministern med anklagelser om att stödja folkmord. Garar hävdar att han utövade sin rätt till yttrandefrihet, medan Kristersson i ett öppet brev beskrev Garars och hans anhängares handlingar som politisk sabotage och spridning av antisemitism.
Moderaternas Hanif Bali, känd för sin aktiva närvaro i sociala medier, har spelat en avgörande roll i att sprida och förstärka statsministerns och utrikesministerns budskap. Balis uttalanden har skapat en ny dimension i debatten och väckt frågor om hur Moderaterna som parti hanterar och engagerar sig i kritik mot sin egen politik.
Denna händelsekedja har lett till en delad nation. Å ena sidan finns det de som försvarar Garars rätt till yttrandefrihet och kritiserar regeringens hantering av situationen och utgör majoriteten av befolkningen. Å andra sidan finns det de som ser Garars agerande som problematiskt och ställer sig bakom regeringens ståndpunkt.
X inläggen från höger sidan försöker besvaras av vänsterkanten där förlorarna i debatten är Palestinier världen över.
Palestiner står inte själva utan har allmänhetens åsikt med sig. Många står upp för sakfrågan offentligt men det finns ett stort mörkertal av personer som står tysta i rädsla om att förlora sina tjänster, uppdrag, kunder och partners just för att de anses vara antisimiter.
Ett stort problem och ess i skjortärmen för alla Israelvänner är just Antisemit kortet.
Alla samhällen i världen har en skräck att uppftattas som antisemiter och något den sionistiska lobbyn arbetat hårt med sedan begynnelsen av staten israel 1948.
Faktum är att man idag har tappat udden av det kortet då det delas ut frekvent till höger och vänster. Dessutom visar det sig tydligt att vid varje anklagelse så är det ett drev på en person som utryckt sympati med medmäsnklighet.
Detta fick Youtubaren och Komikern Filip Dikmen erfara när han avsades sitt deltagande i 2023 års upplaga av Musikhjälpen där han skulle vara en av programledarna.
Antisimitism och anti-sionism har det talats mycket om innan och framförallt efter den 7e Oktober. När Israel vill föra samman dessa så säger man klart och tydligt att Staten Israel inte är demokratisk utan enkom för Judar. Medans överlevare och dess ättlingar anklagar Israel för att upplösa minnet med Förintelsen och använda sig av det som ett sätt att tysta ner kritik mot staten Israel. Nu skanderar Judar sida vid sida av Palestinier “Inte i vårt namn”. Faktum är att Palestinier är i sig Semiter samt varit just de som varit mest tolleranta från 1948 och fram för Israels agerande under uppbyggnad av den judiska staten.
Bekymrande är Svensk media rapportering som även den anklagas vara styrd. Detta gör svenska openionen konfunderad och börjar misstro även media rapporteringen. Det har nog aldrig varit så tydligt som i fallet Israel/Palestina. Kommer allmänheten misstro det som sagts om Ukrina och NATO? eller totalt tappa förtroendet och kräva omval?
Denna kontrovers belyser en större fråga om hur Sverige, som nation, hanterar kritik och olika åsikter, särskilt i känsliga internationella frågor. Det finns en ökande oro för hur politiska ledare väljer att svara på oppositionella röster, och vilken inverkan detta har på landets demokratiska och öppna samhälle. Detta kommer att kosta högerkanten oerhört mycket och förmodligen Ulf Kristersson jobbet som Stadsminister och därmed förklaras som han som förde in Sverige i dunklet av främmande makt.
Slutsats
Som observatörer av dessa händelser är det tydligt att denna situation är mer än bara en enstaka kontrovers. Det är en reflektion av de djupare spänningarna och utmaningarna inom svensk politik. Denna situation kräver en noggrann och balanserad analys, där man erkänner komplexiteten i dessa frågor och behovet av en mogen och ansvarsfull politisk diskurs.
