kommer du kunna säga att du inte visste? Kommer du kunna säga att du inte såg, att du inte hörde?
Såg barns livlösa kroppar på bår, såg barn utan kroppsdelar. Hörde deras skrik och rop efter mamma. Det är det enda vi hör ikväll har sett och hört, dag in och dag ut, sedan den 7:e oktober.
Siffrorna för oss hat ansikten, de har röster och de är en del av oss, föralltid.
Ibland undrar jag vilket som gör mest ont, vilket som är värre. Att inte finnas eller vara den som blir lämnad kvar. En WCNSF, wounded child, no surviving family. Att vara multiamputerad, utan bedövning, utan någon familj vid min sida. När jag blundar varje natt ser jag de. Från några dagar gammla med blodiga kroppar.
Jag tänker sedan, kommer detta stå i historieböckerna? Eller blir barnen i Gaza en fotnot i en bok om antal mördade barn 2023.
Vad kommer du säga? Kommer du kunna säga att du inte visste? När ditt barnbarn kommer och frågar: levde du när massakern i Gaza hände? Vad gjorde du? Det frågade jag, inte bara mina farföräldrar utan mina föräldrar med. Oavsett Deras engagemang så viste de inte utsträckningen på många massaker förens långt efter. Kommer du kunna säga samma? Med instragam, tiktok och andra sociala medier var vi ser bilderna från källan utan tidsfördröjning.
Vi ser Gazas barn med inälvor som hänger utanför Deras kroppar. Deras hjärnor fyllt synliga. Jag vet vad jag kommer att säga innan de ens måste fråga. Jag kommer att berätta att vi inte accepterar mord, ockupation och förödelse. Aldrig ska ett barn lida för vinst, makt, kolonialism eller politiska framgångar. Aldrig ska en förälder bära sina barns livlösa kroppar till ett söderbombad sjukhus. Aldrig ska man begrava hela familjer i en massgrav. Aldrig ska barns kroppar ruttna under betong för att man hindras försöka gräva ut de med sina bara händer. För när vi säger ALDRIG så gäller det ALLA.
