I en värld som blir alltmer sammankopplad, underminerar krigens ärr vår gemensamma mänsklighet och samlade potential. Varje konflikt tystar röster, krossar identiteter och hindrar otaliga själar från att förverkliga sina drömmar. Det är avgörande att vi får slut på alla krig och i stället främjar ett klimat där demokratiska principer kan frodas. Varje individ, oavsett bakgrund, ska ha den ovillkorliga rätten att uttrycka sina åsikter och sin identitet. Genom detta hedrar vi, inte bara varje människas självklara värde utan främjar också ett globalt samhälle präglat av förståelse, samarbete och fred. 

Inledningsvis: I denna deklaration framställs en vision om upprättandet av en förenad och demokratisk statsbildning inom det territorium som idag är känt som det historiska Palestina, där principer om rättvisa, religionsfrihet, jämlikhet och frihet inte bara är ideala målsättningar utan också fundamentala rättigheter som genomsyrar statens styrelseskick och rättsordning. Det är vår fasta övertygelse att denna framtidsbild, där alla individer åtnjuter lika skydd, värdighet och lika möjligheter är fullt möjlig att förverkliga genom dedikerat samarbete, omfattande engagemang och konstruktivt samförstånd på såväl nationell som internationell nivå. 

Den föreslagna staten ska karakteriseras av: 

• Oinskränkt rättvisa och likhet inför lagen, där varje individ har lika rättigheter och skyldigheter. 
• Fullständig religionsfrihet och kulturellt uttryck, som garanterar individers och grupperingars rätt att fritt praktisera och bevara sin religion och kultur. 
• Jämlikhet, fri rörlighet och icke-diskriminering där tillgång till möjligheter och resurser inte påverkas av kön, etnicitet, kulturell och religiös övertygelse eller socioekonomisk status. 
• Frihet att yttra sig, fredligt samlas och röra sig inom och utom landets gränser, vilket är grundläggande för en levande demokrati och civilsamhällets engagemang. 

Denna deklaration åtar sig att främja och skydda dessa principer i skapandet av en ny statlig ordning, som erkänner och respekterar den inhemska och internationella rättsordningens normer och förpliktelser. Genom att verka för dessa mål, strävar vi efter att bidra till en varaktig rättvis fred och försoning i regionen och att etablera en stat där människors värdighet och grundläggande mänskliga rättigheter står i centrum för all politisk och social utveckling. 

Deklarationen framför även en kritisk inställning till det sionistiska initiativet, vilket betraktas som en djupt problematisk utveckling inom mänsklighetens historia. En noggrann granskning av dess utfall avslöjar att det inte endast har intensifierat konflikter, osäkerhet och mänskligt lidande både lokalt och globalt, utan även motverkat de grundläggande principerna om medmänsklighet och rättvisa. Vidare påpekas att sionismens underliggande ideologiska fundament, som av många uppfattas ha rasistiska inslag, är oförenligt med de värderingar som bör prägla en demokratisk stat där jämlikhet och erkända mänskliga rättigheter står i fokus.

Sammanfattningsvis hanterar deklarationen viktiga ämnen som idag förhindrar samförstånd och jämlikhet och som i stället kan skapa lidelse för civilsamhället.

1. En demokratisk stat med lika rättigheter i historiska Palestina
2. Rätten till återvändo
3. Kompensation för krigets offer
4. Ställning mot Sionism, Antisemitism och Rasism
5. UNRWAs roll vid bildandet av en ny statsordning

Att apartheid upphör och byggande av en demokratisk stat utan priviligierade grupper och höga murar.

I ljuset av de utmaningar och ambitioner för fred och rättvisa som har identifierats inom ramen för vår vision, är det av största vikt att vi nu riktar vår uppmärksamhet mot implementering av specifika åtgärder för att förverkliga dessa mål. Följande strategier och åtgärder rekommenderas för att aktivt arbeta för en varaktig fred och genuin rättvisa: 

1. Avveckling av separationsbarriärerna: De fysiska barriärerna som omger Västbanken och Gaza fungerar som starka symboler för separation, misstro och institutionell diskriminering. Dess nedmontering är avgörande för att främja en process av försoning och återförening, och bana väg för ett samhälle byggt på ömsesidig respekt och förståelse. . 

2. Etablering av en inkluderande demokratisk stat: Vi förespråkar skapandet av en stat som präglas av demokratiska principer och lika rättigheter för alla dess medborgare, där varje individ har en röst och där ingen grupp gynnas eller diskrimineras på grund av sin etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet. 

3. Framväxten av en inkluderande nation: Det är av yttersta vikt att vi inkluderar och värdesätter den kulturella och religiösa mångfald som finns inom våra samhällen. Detta innebär att säkerställa lika tillgång till resurser och möjligheter för alla, samt att skydda och respektera de heliga och historiska platser som är betydelsefulla för samtliga religiösa och kulturella grupper inom nationen

4. Utbildning och upplysning: I syfte att främja en djupare förståelse och medvetenhet om våra kollektiva ambitioner och mål, understryker vi vikten av att engagera oss i utbildningsinitiativ och upplysningskampanjer. Dessa ansträngningar bör inriktas på att förmedla objektiv och välgrundad kunskap om historiska sanningar, aktuella händelser och de faktiska omständigheterna som omger våra gemensamma strävanden. Genom att tillhandahålla en robust utbildningsgrund kan vi effektivt sprida medvetenhet och förståelse, vilket är avgörande för att bygga ett samhälle som är upplyst och engagerat i riktningen mot våra gemensamma mål

5. Gemensamt ansvar: För att uppnå en hållbar rättvisa och fred är det av yttersta vikt att vi antar en hållning av gemensamt ansvar. Detta innebär ett aktivt engagemang i dialog och samarbete, samt en djup respekt för varandras rättigheter och olikheter. Genom att arbeta tillsammans på ett inkluderande sätt, med öppenhet för olika perspektiv och erfarenheter, kan vi lägga grunden för en nation som speglar och hedrar våra gemensamma värderingar. Att bygga ett samhälle på dessa principer kräver ett åtagande från samtliga inblandade parter att aktivt bidra till och stödja processer som främjar ömsesidig förståelse, samexistens och respekt för mänskliga rättigheter. 

Rätten till återvändo och återtag av stulen egendom 

För att nå en varaktig fred och harmoni i regionen måste följande punkter beaktas och implementeras med rådighet och rättvisa. Genom att garantera dessa rättigheter kan vi lägga en solid grund för en framtid präglad av samarbete, förståelse och ömsesidig respekt.

Rätten till återvändo

Inom ramen för internationell rätt och humanitära principer erkänns rätten till återvändo och rätt till kompensation som centrala element i upprättandet av rättvisa och främjandet av försoning. Denna rätt garanterar att individer som fråntagits rättigheten att bo i sitt ursprungliga hemland, eller som lidit förlust av egendom, erhåller möjligheten att återvända samt erhåller fullgod och rättvis ersättning för de skador de lidit. Fullgörandet av dessa rättigheter utgör inte enbart en juridisk förpliktelse enligt internationell rätt, utan även en etisk nödvändighet för att uppnå en genuin rättvisa och varaktig fred. 

Varje person ska ha rätten att återvända till sitt ursprungliga hemland, oavsett var de befinner sig nu. Fördrivning och tvångsförflyttning på grund av konflikter eller andra faktorer ska inte beröva någon av denna grundläggande mänskliga rättighet. Denna rätt till återvändo måste beaktas och implementeras för att säkerställa en rättvis och varaktig lösning.  

Återtag av Stulen Egendom

För de som har förlorat sin egendom genom beslagtagning, ockupation eller otillåten överlåtelse, ska det tillsättas en oberoende institution vars syfte är att utreda ovanstående. Alla ska ha rätt att återfå, eller kompenseras för, egendom som olagligt eller orättvist har tagits ifrån dem. Förverkligandet av dessa rättigheter är inte bara en juridisk skyldighet, utan även en moralisk plikt för att uppnå verklig rättvisa och försoning. 

Implementeringen av dessa rättigheter, via en rättmätig och samvetsgrann apparat, är avgörande för att lägga grunden för ett samhälle där försoning, samarbete och en varaktig fred är möjliga. Internationell rätt och dess principer ger en ram för att adressera och korrigera de orättvisor som begåtts, och för att stödja en process mot rättvisa och återuppbyggnad. Det är genom detta engagemang i upprättelse och mänskliga rättigheter som en grund kan läggas för en fredlig och inkluderande framtid. 

Kompensation till sionismens offer 

Många individer har drabbats av omfattande förluster, inklusive förlusten av sina hem, egendom, och i vissa fall sina livsverk, som en direkt konsekvens av politiska och koloniala projekt. Det krävs därför ett erkännande av dessa skador samt fullvärdig kompensation till de oskyldiga offren och deras arvingar, vilket inte enbart bör omfatta ekonomisk ersättning, utan även erkännande av det lidande och de brott som begåtts. Denna process bör innefatta en omfattande och oberoende utredning av varje enskild individs förluster, såväl materiella som emotionella, för att säkerställa en heltäckande och rättvis kompensation. 

Det koloniala projektet associerat med sionismen har medfört omfattande konsekvenser, resulterande i ett betydande antal oskyldiga offer som förlorat sina hem, egendom, anhöriga och, i vissa fall sina livsverk. I syfte att åstadkomma rättvisa och bidra till helandet av de djupa sår som uppstått från förföljelse och förtryck, framhålls behovet av ett genomgripande kompensationsprogram. I linje med ersättningar som utbetalats till offer för andra stora historiska orättvisor, bör motsvarande kompensation erbjudas till de drabbade av detta projekt. Kompensationen bör inte enbart omfatta ekonomisk ersättning, utan också ett erkännande av det upplevda lidandet, en upprättelse för begångna brott, samt tjäna som en grund för försoning. 

För att realisera en rättvis och effektiv kompensation, bör programmet bygga på tre grundpelare:

1. 1. 1. Omfattande: Programmet ska täcka alla former av förlust, inklusive fysiska skador och psykologiskt trauma, för att säkerställa en heltäckande åtgärd för de skador som lidits.
   2. 2. Rättvis: Kompensationen ska grundas på noggranna och oberoende utredningar av individuella fall för att garantera en rättvis bedömning av lidande och förlust.
   3. 3. Inkluderande: Stödet ska omfatta inte enbart de individer som direkt påverkats, utan även efterkommande generationer som drabbats av dessa händelsers långsiktiga konsekvenser.

Genom erkännandet av lidandet och en rättvis ersättning för de upplevda förlusterna, tas avgörande steg mot en framtid präglad av försoning, samarbete och varaktig fred. En sådan kompensationsmekanism är inte bara en åtgärd för rättvisa, utan också en förutsättning för att läka de sår som det koloniala projektet orsakat och för att främja en hållbar och fredlig samexistens.

Palestiniers enighet mot antisemitism och rasism

Palestinier som folkgrupp med djupa rötter i vad som anses vara en av världens äldsta civilisationer, står enade i sitt motstånd mot antisemitism och alla former av rasism. Trots komplexiteten i den politiska och kulturella dynamiken i regionen, håller många palestinier fast vid principen om etnisk och religiös mångfald som en central del av sitt kulturella arv. Denna inställning mot diskriminering grundar sig i den långa historien av kosmopolitism och samexistens i området, där olika etniska och religiösa grupper länge har levt sida vid sida. Palestinas kulturella och historiska kontext, med dess mångfaldsrika befolkning som inkluderar muslimer, kristna, judar, druser, samariter och många andra, vittnar om en lång tradition av ömsesidig respekt och acceptans. Ställningstagandet mot antisemitism och rasism är därmed inte bara en reaktion mot orättvisa och förtryck utan också en bekräftelse på Palestinas rika och inkluderande kulturarv. Genom att främja dessa värden, strävar palestinier efter att bygga en framtid där allas rättigheter och värdighet erkänns och skyddas. 

Antisemitism är en form av fördom eller diskriminering mot judar, baserad på stereotyper och myter, som kan ta sig uttryck i hat, fördomar eller fientlighet mot judiska personer, deras religion eller kultur. Antisemitismens historia sträcker sig över tusentals år och har lett till marginalisering, förföljelse och till och med folkmord, som i fallet med Förintelsen under andra världskriget

Sionism, å andra sidan, är en nationalistisk rörelse som uppstod i slutet av 1800-talet med målet att etablera och stödja en judisk nationalstat i det område som historiskt kallas Palestina, i det som idag är Israel och de palestinska territorierna. Sionismen har både politiska och kulturella dimensioner och är inte en homogen rörelse, utan inkluderar ett brett spektrum av åsikter om hur denna nationalstat ska realiseras och styras.

En felaktighet som kan uppstå när man diskuterar antisemitism och sionism är att likställa kritik av sionismen eller Israels statliga politik med antisemitism. Medan antisemitism utgör hat eller fördomar mot judar som folk eller religion, är kritik av sionism eller politik utövad av Israel en politisk ståndpunkt som inte nödvändigtvis innehåller fördomar mot judar som etnisk eller religiös grupp. Det är viktigt att skilja på legitima politiska åsikter och diskurser som rör Israels politik och handlingar, och antisemitiska attityder och handlingar som riktar sig mot judar som folk eller religion. 

Krav om revidering av EU:s antagna definition av Antisemitism

2018 antog EU en definition om Antisemitism som partiskt baserades på IHRAs definition framtagen av den Israeliska lobbyn. Denna definition skall revideras och separera kritik mot sionismen och Israel inte faller under termen Antisemitism

International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) har formulerat en arbetsdefinition av antisemitism som har blivit internationellt erkänd och används för att identifiera och bekämpa antisemitism. Definitionen lyder:

“Antisemitism är en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska manifestationer av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska individer och/eller deras egendom, mot judiska gemenskapsinstitutioner och religiösa faciliteter.”

För att särskilja kritik mot sionism från antisemitism, är det viktigt att förstå att IHRA:s definition även inkluderar exempel på hur antisemitism kan manifestera sig i relation till staten Israel. En kritisk punkt i denna kontext är noteringen att “kritik av Israel som liknar den som riktas mot vilket annat land som helst inte kan anses vara antisemitisk.” Detta innebär att legitima uttryck för kritik mot Israels politik inte automatiskt klassas som antisemitiska, så länge kritiken håller sig inom ramarna för hur andra länder kritiseras för liknande handlingar eller politik.

Problemet uppstår när kritiken av Israel överskrider dessa ramar och använder sig av antisemitiska nidbilder eller konspirationsteorier, eller när Israels existens som stat ifrågasätts på ett sätt som inte tillämpas på andra länder – detta kan då betraktas som kritik som spiller över i antisemitism enligt vissa tolkningar av IHRA:s definition. Det viktiga att komma ihåg är att IHRA försöker balansera mellan att identifiera antisemitism relaterad till Israel och att tillåta legitima former av kritik mot staten Israels politik utan att denna kritik stämplas som antisemitisk per automatik.

Det är denna balansgång som är central när man diskuterar och utvärderar uttalanden och handlingar i relation till Israel och sionism, och huruvida dessa utgör antisemitism eller legitima politiska ställningstaganden. IHRA:s definition försöker skapa en ram för denna diskussion men har också blivit föremål för debatt gällande dess tillämpning och tolkning, särskilt i frågor relaterade till yttrandefrihet och kritik av sionismen.

Sionismen: ett fallerat projekt

Med djup reflektion över historiens lärdomar erkänner vi att sionismen, som ursprungligen framstod som en rörelse för judiskt självbestämmande, i praktiken har utvecklats till ett projekt som bär på djupa kontroverser och som har lett till betydande mänskligt lidande. Dess genomförande, ofta karakteriserat av koloniala metoder, har skapat en grund för långvarig instabilitet och konflikt i regionen. Vi ser att denna process inte bara har orsakat lidande för det palestinska folket, genom förlust av hem och grundläggande mänskliga rättigheter, utan också har bidragit till en djupgående splittring och spänning på global nivå. Därför tar vi avstånd från de aspekter av sionismen som kan ses som delar av ett rasistiskt och kolonialt projekt. Vi uppmanar till en förnyad dialog och strävan efter en fredlig och rättvis lösning, där alla folk i regionen kan leva i fred och med ömsesidig respekt. Det är dags för en ny väg framåt, som bygger på principer om jämlikhet, mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.

Denna ståndpunkt baseras på en övertygelse om att politiska ideologier och rörelser bör främja rättvisa, samförstånd och välfärd för alla individer, oavsett etnisk, religiös eller kulturell tillhörighet. I ljuset av detta förkastas sionismen som en ideologi som inte harmoniserar med dessa grundläggande demokratiska principer och mänsklighetens strävan efter ett rättvist och inkluderande samhälle. Följaktligen efterlyses ett avståndstagande från sionismen till förmån för en framtid där rättvis samexistens och respekt för mänskliga rättigheter utgör grundstenarna i samhällsbyggandet. 

Betydelsen av avståndstagande av sionismen grundar sig att den sionistiska ideologin och det koloniala projektet som pågått under 76 år har fallerat och därmed bör omedelbart avslutas. För att uppnå en varaktig fred, är det en huvudförutsättning för en-satslösningen och därmed avsluta ett sekel av konflikter på global nivå.

Förslagsvis att återgå till det historiska Palestinas gränser och samförstånd!

UNRWA framtida roll att upprätta en stat

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar i Mellanöstern (UNRWA) är en central aktör i ansträngningarna att stödja och upprätthålla det palestinska samhället, särskilt bland flyktingpopulationen i Mellanöstern.

I en hypotetisk framtid där en enstatslösning för Israel-Palestina-konflikten blir verklighet, skulle FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar i Mellanöstern (UNRWA) stå inför en betydande och historiskt unik utmaning. Organisationens roll skulle behöva omdefinieras och anpassas till den nya politiska och sociala verkligheten. En sådan förändring skulle innebära att UNRWA kan spela en central roll i övergången till och etableringen av den nya statens konstitution och styrelseskick, där varken den Palestinska myndighetens eller Israels befintliga regelverk är direkt applicerbara utan betydande förändringar. Här följer några möjliga vägar för hur UNRWA kan bidra i denna process:

Facilitera Dialog och Konsensusbyggande

UNRWA skulle kunna agera som en neutral facilitator för dialog mellan de olika samhällsgrupperna och politiska entiteterna inom den nya staten. Genom att utnyttja sin långa erfarenhet av arbete under komplexa politiska förhållanden, skulle UNRWA kunna stödja utformningen av en inkluderande konstitutionell process som speglar de mångfacetterade behoven och rättigheterna hos alla medborgare.

Stödja Utformningen av en Inkluderande Konstitution

Med sin omfattande erfarenhet av att tillhandahålla utbildning, hälsovård, sociala tjänster och nödhjälp, har UNRWA unik insikt i behoven hos de mest sårbara befolkningsgrupperna. Organisationen skulle kunna bidra med expertis och rådgivning för att säkerställa att den nya konstitutionen innehåller starka skydd för mänskliga rättigheter, jämlikhet och social rättvisa, vilket är grundläggande för att bygga en hållbar och fredlig stat.

Främja Ekonomisk Integration och Utveckling

Genom sitt arbete med mikrofinans och yrkesutbildning har UNRWA erfarenhet av att främja ekonomisk utveckling och självständighet. I samband med en enstatslösning skulle UNRWA kunna utvidga dessa program för att stödja ekonomisk integration och utveckling, vilket är avgörande för att bygga en stabil och blomstrande ekonomi för den nya staten.

Stärka Civilsamhället och Bygga Institutionell Kapacitet

UNRWA har ett långvarigt samarbete med lokala NGO:er och civilsamhällesorganisationer. I den nya staten skulle UNRWA kunna spela en viktig roll i att stärka civilsamhällets organisationer och bygga upp institutionell kapacitet. Detta skulle inkludera utbildning och stöd för att utveckla effektiva offentliga institutioner som kan leverera tjänster och främja medborgarnas välfärd.

Bidra till Social Sammanhållning och Rekonciliation

En av de största utmaningarna med en enstatslösning skulle vara att främja social sammanhållning och nationell identitet bland en befolkning med djupt rotade historiska och kulturella skiljaktigheter. UNRWA skulle kunna använda sin erfarenhet av att arbeta med palestinska flyktingar för att stödja program och initiativ som främjar förståelse, tolerans och gemenskap över kulturella och religiösa gränser.

Genom att omvandla sin befintliga kapacitet och erfarenhet till den nya kontexten, skulle UNRWA kunna spela en avgörande roll i övergången till en enstatslösning. Organisationens bidrag skulle inte bara begränsas till att forma den nya statens grundlag, utan även till att lägga grunden för en hållbar fred, social rättvisa och ekonomiskt välstånd för alla dess invånare.

UNRWA bildades 1949 med uppdraget att erbjuda hjälp och skydd till palestinaflyktingar efter konflikten 1948, som ledde till Israels skapande. Sedan dess har UNRWA:s mandat utvidgats och förlängts flera gånger. Organisationens arbete spänner över flera nyckelområden som tillsammans bidrar till att upprätthålla och förbättra livsvillkoren för palestinaflyktingar.

Här är några av de viktigaste kapacitetsområdena:

1. 1. • Utbildning
      • UNRWA driver ett omfattande utbildningsprogram som omfattar grundskolor och yrkesskolor. Utbildningsprogrammen syftar till att tillhandahålla kvalitativ utbildning till palestinaflyktingar, vilket är avgörande för samhällets långsiktiga utveckling och stabilitet.
      • Hälsovård
      • Organisationen tillhandahåller primärvårdstjänster, inklusive förebyggande vård, familjeplanering, vaccinationsprogram och sjukvårdsbehandling. UNRWA:s hälsovårdsprogram är avgörande för att förbättra och upprätthålla folkhälsan bland palestinaflyktingar.
      • Sociala tjänster
      • UNRWA erbjuder ett brett spektrum av sociala tjänster, inklusive stöd till särskilt utsatta flyktingar, såsom funktionshindrade, äldre och kvinnor. Dessa tjänster syftar till att förbättra levnadsvillkoren och främja social integration och skydd.
      • Nödhjälp och social infrastruktur
      • I områden drabbade av konflikter och naturkatastrofer tillhandahåller UNRWA nödhjälp, inklusive mat, vatten, och tillfälligt skydd. Organisationen bidrar också till utvecklingen av social infrastruktur, såsom vatten- och avloppssystem, för att förbättra livskvaliteten.
      • Mikrofinans
      • UNRWA:s mikrofinansprogram erbjuder små lån till företag och individer, vilket främjar ekonomisk utveckling och självständighet bland palestinaflyktingar.
      • Anställning och yrkesutbildning
      • Genom att erbjuda yrkesutbildning och anställningsmöjligheter strävar UNRWA efter att förbättra anställbarheten och ekonomisk självständighet bland palestinaflyktingar.

UNRWA spelar en kritisk roll i att tillhandahålla dessa tjänster till palestinaflyktingar, som ofta befinner sig i en sårbar situation på grund av långvarig konflikt, ockupation, och begränsade ekonomiska möjligheter. Trots ekonomiska och politiska utmaningar fortsätter UNRWA att vara en viktig aktör för att stödja palestinska samhällen genom sitt omfattande arbete och program.

I enighet med detta manifest vill vi klubba fram en deklaration som ett ställningstagande för fred och rättvisa. Vi delar en vision om en enad, demokratisk och rättvis stat där varje röst hörs och varje individ respekteras. Genom vårt kollektiva engagemang för att främja rättvisa, fred, försoning och samexistens tar vi ett betydelsefullt steg framåt mot en framtid där varje människas värdighet är okränkbar. Med stöd av detta manifest och vår gemensamma vilja att agera för förändring, är vi övertygade om vår förmåga att skapa en positiv och hållbar väg framåt till en rättvis värld från Jordanfloden till Medelhavet.

Relevanta FN resolutioner som berörs i Deklarationen

1. 1. 1. FN:s generalförsamlings resolution 194 (1948)
         • Relevans: Denna resolution behandlar “Rätten att återvända” för palestinska flyktingar och stipulerar att “flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar bör tillåtas att göra detta vid tidigast praktiskt möjliga datum, och att ersättning bör betalas för egendom till de som väljer att inte återvända och för förlust av eller skada på egendom”.
      2. FN:s säkerhetsråds resolution 242 (1967)
         • Relevans: Denna resolution betonar “orätten att förvärva territorium genom krig” och uppmanar till tillbakadragande av israeliska väpnade styrkor från territorier som ockuperades i kriget 1967. Resolutionen talar indirekt om att “Upphäva apartheid” och “Riva murarna” genom att främja fred och ömsesidigt erkännande i regionen. 
      3. FN:s säkerhetsråds resolution 338 (1973)
         • Relevans: Uppmanade till eldupphör under Yom Kippur-kriget och till implementeringen av resolution 242 för att bana vägen för fredsförhandlingar.  
      4. FN:s säkerhetsråds resolution 446 (1979)
         • Relevans: Tar upp frågan om israeliska bosättningar i de ockuperade territorierna och anser dessa vara ett “allvarligt hinder för att uppnå en omfattande, rättvis och varaktig fred”. Detta relaterar till punkten om “Återföring av stulen egendom”. 
      5. FN:s säkerhetsråds resolution 478 (1980)
         • Relevans: Fördömer den israeliska lagen som utropar Jerusalem som dess huvudstad och vädjar medlemsstater att dra tillbaka diplomatiska uppdrag från staden. Detta berör betydelsen av Jerusalem och dess religiösa platser.
      6. FN:s generalförsamlings resolution 3236 (1974)
         • Relevans: Bekräftar palestiniernas rätt till självbestämmande utan yttre inblandning, deras rätt till nationell oberoende och suveränitet, och “Rätten att återvända”. 
      7. FN:s generalförsamlings resolution A/RES/37/43 (1982)
         • Relevans: Denna resolution talar om palestiniernas rättigheter och behovet av deras självbestämmande, vilket återigen berör “Rätten att återvända”.  
      8. FN:s generalförsamlings resolution A/RES/52/250 (1998)
         • Relevans: Tar upp rättigheterna för palestinska barn, särskilt deras rätt till god utbildning och utveckling, vilket kopplar till detta manifests betoning på “Utbildning och upplysning”.
      9. FN:s säkerhetsråds resolution 2334 (2016)
         • Relevans: Denna resolution återupprepade begäran att Israel omedelbart och helt skulle upphöra med alla bosättningsaktiviteter i det ockuperade palestinska territorierna, inklusive Östra Jerusalem. Den betonade också att Israels bosättningar saknar rättslig grund och utgör ett flagrant brott mot folkrätten.  

Medan det finns många FN-resolutioner relaterade till Israel-Palestina frågan, är dessa några av de mest relevanta i relation till de viktigaste punkterna för manifestet. Varje resolution ger sammanhang, legitimitet, internationellt erkännande och i vissa fall en rättslig grund för det som tagits upp.

Som undertecknare av Göteborgsdeklarationen förbinder du dig till ett viktigt initiativ, vilket signalerar ditt helhjärtade stöd för deklarationens vision och innehåll. Genom ditt engagemang blir du en del av en inspirerande rörelse som strävar efter att göra verklig skillnad i världen. Det är viktigt att vi tar en gemensam ställning där din röst väger tyngre med andras.